Mer metal i klungan

Så där barnsligt nöjd med loppet igår, på gränsen till självgod.

Inte fantastiska ben uppför kullen , men det funkar ändå när jag som nu och 42 är i formen före formen (jo, jag har nog inte haft mer krydda i benen på cykel innan denna säsong).

Tänkte på den gode Marcus Wahlqvist ord.."det behövs mer metal i seniorklungan"

Drog en soloutbrytgrej  på andra varvet.

Det är  inte Mesuggah metal, men det är metal med tidiga utbrytningar.

Inte taktiskt intelligent, då jag varje varv fick en jävla motvind på långa platta delen av rundbanan.

Hade krampkänning i baksida ben sista timmen,

Det var metal.

Ut på sista varvet i slutet av backen kommer klungan nästan ikapp.

Då drar Olof Åström och Jocke Karlsson och en Wänershofare på en rökare och bryggar.

Puh!

Lagtempo på 3 grabbar och en gubbe sista rundan.

2 km backen för 7:e gången innan målgång blir nog årets lidande på cykel för min del.

Nöp till i benen efter några hundra meter, så det blev bye bye grabbar och undvika klungan bakom.

Krampspasmer i bilen på vägen hem

 är metal.

Här finns fina foton på spektaklet.

www.baatphoto.com

Metal

Spasm