Tänkte pynta hemmet med någon blek inramad planch ala Dali,den surrealistiska Spansporen som egentligen är och alltid varit folklig.
Finns en varm och kantig barnslighet men också något perferiskt intelligent i dennes verk som får nyfikenheten över existensen att stärkas.
Som om barnets öga och universialgeniets hand kritat och dragit och penslat och återupptäckt..
Men egentligen ska sinnerna hörsel och syn smältas ihop,så vad för musik ska man lyssna på när man ligger i soffan och halsar billigt vin medan vinden leker med löven utanför och det renande ruttnandet avstannat och regnet faller vasst klinkande på menlösa fönster som ögonlockar väggar i brunsmetat tegel och ögonen vilar på en skrikblå vägg och en målning av Herr Dali?
Skulle inte tro det :)
och så vackert som möjligt..
skulle inte köpa det heller..burrrp!
So fuck det..2 :)
Förläng ljudet och musiken, en granne slår igen en dörr 2 våningar upp,en skatas skrik som letar sig igenom balkongdörren,en snarkande hund,en penna som faller på parkettgolv,astma ljud ifrån en sovande gammal man,träskor emot asfalt,kattskrik,bombraket,mordskrik,gevärskott,överdådiga rapljud och sen skratt..skratt som blänker trumhinnan metallisk,där innanmätet blonkar och faller till ro..
Friday, September 28, 2007
Tuesday, September 25, 2007
One step forward two steps back..
Man kan vara hur klantig som helst och hur fjantig som helst,så länge den mentala åldern lixom fluxar och att just den där mentala åldern inte ställer till oreda för någon annan.När min ålder var runt de tjugo sa jag ofta att jag kände mig mellan 40-70 år,det var ju naturligtvis en lögn och dom som kände mig visste ju att den låg mellan 15-20 år,men det verkade intressant att verka mentalt mogen iaf när man som testeronstinn fullbula försökte hitta någon på krogen som ville knulla med en kvasiintellektuell ung man med ett bebisansikte som frasera Artaud eller Gogol utan att ens läst skiten med koncentrerad tanke :).Numera fluxar nog min ålder mellan 12-30 år, och nu använder jag fraser som "väldigt hängd" och "buuurp",när jag händelsevis råkar vara på någon kroginrättning med fullbula, vill säga..
Det ska iaf göra lite ont i tillvaron,in the exkrimentis volontäris astralis.
Idag fick jag väldigt ont,och det gjorde ont länge och det gör fortfarande ont.
Men det gör inget, för jag vet vad som gör ont, och dom 5 km haltvandring hemåt när det bultavärkblodpumpigtkalltgreppigt i benet njöt jag lite...
Hoppas nu bara det är en rejäl stukning och inte att något ledband eller kalciummekaniskt gått sönder..dii krasa och knäppte till fint i mina nya fina förbannade skor.
Löpning är värdelöst,slitskador och slantskador.
Vill ha 2 hjul och en ram med komponenter under mig ,att bli ett med.
Det ska iaf göra lite ont i tillvaron,in the exkrimentis volontäris astralis.
Idag fick jag väldigt ont,och det gjorde ont länge och det gör fortfarande ont.
Men det gör inget, för jag vet vad som gör ont, och dom 5 km haltvandring hemåt när det bultavärkblodpumpigtkalltgreppigt i benet njöt jag lite...
Hoppas nu bara det är en rejäl stukning och inte att något ledband eller kalciummekaniskt gått sönder..dii krasa och knäppte till fint i mina nya fina förbannade skor.
Löpning är värdelöst,slitskador och slantskador.
Vill ha 2 hjul och en ram med komponenter under mig ,att bli ett med.
Sunday, September 23, 2007
i came home
Psst..
Vakna upp vid nybygget bortanför gamla Fabriksgatan i Kungälv, innan jag visste var jag varde länsa jag en tår,men när man är så nära hemma fast ändå så långt borta vill man älska med sig själv...eller sjunga..
Kommer aldrig lära mig att dricka rätt mängd..Tack till John Barcley och tack Jack London och tack till den okända soldatens grav i Kanchanburi -94....när jag längta såååå mycket hem till mamma :)
One ballad for Tobbe i Ludvika with love..
Vakna upp vid nybygget bortanför gamla Fabriksgatan i Kungälv, innan jag visste var jag varde länsa jag en tår,men när man är så nära hemma fast ändå så långt borta vill man älska med sig själv...eller sjunga..
Kommer aldrig lära mig att dricka rätt mängd..Tack till John Barcley och tack Jack London och tack till den okända soldatens grav i Kanchanburi -94....när jag längta såååå mycket hem till mamma :)
One ballad for Tobbe i Ludvika with love..
Subscribe to:
Posts (Atom)