Efter egentligen för lite löpning för mig denna höst ,åkte min systerson David med sin Tina och sliten morbror Jaget till Skatås i lördags för att mosa ben under 19 km Finaloppet.
Första loppet och första "tävlingen" i något idrottsligt sammanhang för David, som var riktigt härligt taggad.
Sub 110 min hade mr D som mål och jag siktade på 80 min strecket.
Iväg och efter att ha hittat farten flöt kilometrarna iväg..
10 km på 40 något och sen in i riktig terräng och uppför till ca 13 km .
Jag tog mark uppför, men tappade nerför och på stigen ibland lera och rötter och spångar.
På banans högsta punkt vid 13 km och nu fina
spår och utför och med konsekvenstankeförmåga likt en 7 åring släppte jag på löpsteget rejält .
Vid 15.5 km lätt knäont och 200 m senare väldigt knäont.
Stannade och haltade och flyttade runt lite knäskål där smärtan satt.
Konstaterade inte bra där samt att jag låg i fas
för en tid i mål runt
1.18..
Lätt retarderad som vanligt ,forsatte jag med halt-jogg och gåjogg och kom ändock i mål på en tid +1.26..
Jippie oh jävlar och stel och trasig och slak.
Och sen inväntan på David som startade 20 min efter.
Och där dök så Adonisen D slutligen upp, spurtandes i värsta Bolt stil, som om något glödgat borrats in raketvägen.
1.46 och det är tokbra för någon som just börjat med dom här oftast nyttiga cykel och löplekarna.
Igår blev det försök till lugn cykeltur men det ville inte knät alls..
Återstår att se om det möjligen är hopparknä.
Upp och rehaba mig på gym ikväll..
Hepp hepp..
