Knepig natt(för pigg och för mätt vid läggdags)som ägnades halvsovandes, men jag vaknade trots allt utvilad i morse.
Orkade inte titta på The Wrestler igår så det blev en soft förmiddag i sängen framför burken och M.Rourke.
Filmen var långsam och känslosam och herr Rourke har aldrig presterat bättre skådespeleri.Jag har alltid varit lite fascinerad av honom...cool kille,bra skådis,medverkat i härliga lågbudget filmer,proffsboxare,lite bråkstake,sexig.
Personligen tycker jag han ser lite lätt icke charmig ut numera,och önskar han hade nöjt sig med lite mindre ingrepp på ansiktet.Det passar dock rätt bra in i denna filmen.
Hur som haver en sorglig historia om vad man förlorar när man bara levt för en sak och hur svårt det blir att överge detta enda man har.


Klev på cykeln vid 2 tiden för som det var tänkt "en 3-4 tim tur på asfalt i lugnt tempo"
Solen var nådig idag och spred en behaglig värme på uteplatsen,så jag klädde mig ganska tunt.
Efter några kilometer med röven på den sköna Planet X sadeln ändrade jag planen helt då det plötsligt kändes ganska kallt i vinden på den öppna landsvägen.
Smet av asfalten och körde in på gamla beprövade stigar ut mot Svartedalen och dess isiga grusvägar vindskyddade av skogen.
Skulle ju ta det lugnt men då frös jag så det blev fullt spett i princip sista timmen av dom två jag agerade proffscyklist i min lilla värld.
Förvånandsvärt pigg nu...så kroppen kanske har svarat positivt på månader av försiktig träning.

Ska lägga mig på rygg nu, har lagt den där tiden jag orkar lägga på inlägg i den här lilla mongo bloggen.

Puss och kram från farbror Vito