Jag minns något nyår i Köpenhamn med mina polare,tidigt -90 tal och det är kallt och jag är berusad och vi går på en gata och belysningen och atmosfären är som tagen ur Exorcisten filmens berömda scen där herr Sydow tittar upp emot huset.
Kompisen går runt med ett romerskt ljus och skjuter vilt omkring sig och jag ramlar in på någon bakgård och mår illa och lägger mig där en stund..på stenlagd Dansk bakgård där kanyler har växt likt artificellt gräs ur marken.
Under tiden har någon gosse sprungit fram till mina kompisar med av någons hand och trasig flaska uppskuren hals....
Minns långsamt mina vänners glasartade blickar,chocken och den där plötsliga tystnaden som om själva andetagen genom sin upphördhet skapat en egen rymd.
Så mycket blod och så många människor på så mycket plats inom så lite tid och nu idag så får jag lust att citera något genialt poem,men jag har inte tillräckligt med lust eller tid eller minne.
Blodspill och naturens selektivitet kryddat med det där fjantiga hatet som trots vår litenhet brinner långt ut i rymden uppåt.
Nu lyssnar vi på lite musik..herregud,jag tror jag fortfarande är något berusad:)
Till min broder lennart
No comments:
Post a Comment